Save me from me
Det är här jag gömmer mig, här jag stänger undan allt, fryser ut allt. Här kan jag vara mig själv, ingen jävel som ser mig, ingen jävel som bryr sig. Utanför kan jag inte vara mig själv, tydligen accepterar människor inte vem jag egentligen är. Jag orkar inte fejka mer, man lever en gång och det som du gjorde är fanimej inte acceptabelt. Vem försöker inte glömma? Jag kan gömma mig här, jag ska gömma mig här. Jag tänker inte komma fram mer, jag vill inte gå runt och låtsas vara någon jag inte är och bara dölja mina problem. Jag hoppas varje dag på att något bra ska hända, visst händer det bra saker, men vad hjälper det när man inte kan ta itu med sina inre problem och ta åt sig av det som är bra? Ingenting kan beskriva hur äcklig och ful jag känner mig. Alla påhopp, alla jävla idiotsaker ni säger, det går rakt in, men vem bryr sig? Alla jävla kuk ungar som bara får mig å tro saker hela tiden, visst, det är jag som tror, men ni som får mig å tro, jag hatar er. Ljug för mig. Tack liksom.