Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?

Livet är som en mörk grotta. En lång mörk grotta, man letar ständigt efter slutet, ljuset, grottans öppning. På vägen genom grottan passerar man lampor och nödutgångar. I början av grottan finns det oftast många lampor och det mesta är ljust, en bit in börjar mellanrummen mellan lamporna bli större och större, det blir mörkare och mörkare. Efter lampa kommer mörker och när man väl vant sig vid mörkret kommer man knappt i håg ljuset, ljuset blir som en främling och man blir osäker. Man blir deprimerad, börjar tänka, letar efter svar, söker andra vägar att gå, möjligheter. Man börjar sikta in sig på nödutgångarna, olika sätt att tränga undan mörkret för att känna sig ljusare. Nödutgångar kan kännas frestande, sådana passerar man hela tiden men nödutgångar är inte bra, även om de känns bra, det är riskabelt, man vet aldrig vad som väntar. Vissa grottor rasar. Vissa grottor är ändlösa. Vissa grottor är ljusare än andra. Vissa grottor är kolsvarta. Vissa grottor är kortare än andra. Ibland är nödutgångarna det enda som känns rätt.