Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?

Vad smakar egentligen en spegel? Vad är det egentligen som saknas? Vad är det egentligen som spelar någon roll? Jag har inte tid, jag har fått nog. Min spegelbild smakar illa, förlorad och misslyckad. Jag dricker min vodka, du säger ingenting. Vodkan är som gift, det är mitt gift, du är fortfarande tyst. Verkligheten bleknar, tynar bort och försvinner. Du hörs inte. Ingenting är längre som det var.

Ur dimman hörs någonting. Det ekar, någon skriker, någon ropar, TA DIG SAMMAN! Men jag fortsätter ändå. Jag fortsätter halsa mitt gift, fortsätter fly verkligheten. Lägger mig ner på en frostbelagd gräsmatta och tänder en cancer, domnar bort till dimmans ekande röst.