my blood beats black tonight
Jag är glad att jag har minnen. Dem gör mig så glad. Hur dåligt jag än mår, så har jag alltid något fint minne att tänka tillbaka på. Jag minns för ungefär två år sedan, inne i stan. Ungefär utanför trädgårn, gula bilar åkte förbi och vi slog varandra, kramades och skrattade när japaner stannade och fotograferade oss. Det får mig att le. Och jag har haft ett leende på läpparna hela dagen. Minnena från tiden innan vi blev svin är de bästa jag har. Dem kommer alltid få mig att le. Jag gråter för jag vet hur glad jag var. Det var då, nu är minnen allt som är kvar. Du är inte i min närhet längre. Jag vet inte varför allt gick snett. Svin blev vi i varje fall. Båda två.
Jag saknar andetag.
Jag saknar närhet,
Nu dricker jag för två.
Kommentarer
Trackback