Ihåligt skal
Jag hörde ett brus ur vilket jag kunde urskilja dina känslor från din största rädsla. Ett brus som gick rakt in i min ryggrad. Men du kan inte såra mig längre, det var längesedan jag kunde bli sårad. Du lämnade mitt hjärta som ett mörkt ihåligt skal fullt av parasiter. Jag är inte rädd längre, din rädsla får mig att växa. Du är rädd, men du kan inte göra mig någonting längre. För allt som finns kvar är ett ihåligt skal som tål allt. Min ryggrad däremot, den finns kvar och du skall inte få tömma den med, för jag är stark nu, din rädsla mättar mig och det är precis såhär jag vill ha det. Jag är oövervinnerlig i min kamp.
hard times
verkar alltid som om killar passar in enklare i nya grupper, som om dem inte är rädda, och även om dem är det lyckas dem ta sig in ändå. killar verkar ha mer gemenskap i en grupp än vad tjejer har, och inga töntiga bråk om svartsjuka osv. inte så fåniga som tjejer kan ha. snackar dem skit om varandra? så som tjejer gör. gråter dem någonsin inför varandra? jag tror inte jag sett mer än en kille gråta. eller kan väl säga två för säkerhets skull. fast jag har sett min pappa gråta. men på begravning räknas det inte.
varför är tjejer alltid mer öppna med sina känslor? tjejer kan prata om sig själva hur länge som helst, strunta i den man talar med om den har något att säga. jag tror inte killar är så.
doesn't make any sense, men jag funderar bara
min säkerhet
Jag vill inte bry mig, och jag tänker inte bry mig mer.
Bryr du dig inte så gör inte jag heller det.
Det finns så många skäl till att inte fortsätta ens försöka att jag inte kan förstår varför jag bryr mig. Finns väl inte mer än ett skäl till att bry sig. Ett skäl är inte tillräckligt. Det kommer bara mer och mer skäl som får mig att fundera.
Jag vill flytta, och jag tänker göra det så fort jag kan.
Du vill inte förbättra dig, och du visar mig inte ens det skälet som jag försöker få det hela gå ihop utav.
Du ska inte få komma ivägen för min framtid när du uppenbarligen inte vill vara en del av den.
Tills dess du ger mig mer än ett skäl till att fortsätta, så kommer jag leva som om jag inte har ett enda, för jag är trött på det här.
Och ursäkta om jag skriver det här, men det går ju aldrig att prata med dig, någonting annan skall alltid komma ivägen. Du bara flyr och flyr, du vill inte reda ut någonting. Du har nog flytt i hela ditt liv, och jag tror inte du mår bra. Jag tror aldrig du har mått bra, inte ens med mig. Du vill ha sex, sen är resten inte så viktigt. Du vill veta att du har någon när du känner för det.
Du behöver någon, inte just mig.