Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?

nu har jag beställt mina heta skor!
och som vanligt. bråk. kommer väl ligga här hela natten igen och längta efter nåt bra.

Jag gråter bara. bara gråter. känner hur klumpen i magen växer och växer. jag kan inte hålla inne allting längre, jag kan inte. jag kan inte. jag gråter. och jag orkar inte. jag faller isär. igen. jag kan inte hålla tillbaka längre. det kom nu. med en gång. jag exploderar inifrån. jag har hållt tillbaka alltförlänge.

Jag ligger sömnlös. Räknar sekunder, räknar utandningar, räknar blinkningar, räknar allt. Det biter och hugger i mig, överallt hörs ljud, överallt syns ljus, min mage skriker och jag rycker till. Mina ögon är så trötta, men med foundation täcker jag mina hårda nätter, mina hjärnskrynklande nätter. Där tankar bollar sig fram och tillbaka i mig, i hela min kropp. Vad är rätt och vad är fel, är det inte bara en mikroskopisk chans? Jag är så liten. Jag får ingen plats, jag stöts ut så fort jag kommer nära. Jag glöms bort, jag blir reserv. Mitt behov av respons blir allt värre, jag behöver det så mycket. Jag behöver det från rätt håll, jag behöver den pirrande känslan. Jag behöver slippa alla misstankar, alla svek, alla lögner. Allt skrik. Jag har ingen aning om vad jag ens gör vid liv. Jag har ingen plats längre. Jag förstår inte vad jag gör kvar. Jag kommer ingen vart, det stannade för flera månader sedan, jag är vilsen i en svart tunnel som aldrig verkar ta slut. Det är spindelnät och kvistar överallt, jag fastnar, river upp mina armar. Blir kvar. Ingenting förändras. Ingenting blir bättre. Jag orkar inte med denna mörka vardag längre. Jag vill bort från allt.

Ord är ingenting utan en uppfattning. Du säger luft. Tomma ord utan mening svävar ut ur din mun likt en kall vintervind, kyler ner mig. Två helt olika dimensioner. - en värld där allt är lek, inget allvar. - en värld där allt har mening, där kärlek är livet, hårt allvar. en värld av rädlsa. Skillnad på sant och falskt, där varje bit spelar roll. En värld av regler. Behov av upprätthållande. Du är för lekfull. Jag är för allvarlig. Men det här är ingen lek för mig, det är min framtid, min lycka, min stolthet. Mitt liv.

Som en trästicka i mitt hjärtats tunnaste hinna retar du. Skaver. Tränger längre och längre in, går inte att få ut, det är försent. Blodförgiftning väntar.

Om jag hade lite kärlek.

I din värld av mörkret syns dina brister, mina fel
Som sprickor där ljus kan tränga in
Och jag inser plötsligt, kärlek får man bara se
När tak och väggar rasar in igen i ensamheten

Du sa rädslan den går över
Men den där oron stannar kvar
Den gör mig tveksam när du behöver
Snabba avslut, snabba svar
Du sa rädslan pendlar långsamt för oss

Mellan äkta och falsk
Mellan sanning och lögn
Vi är idioter

Jag tror inte på nånting jag hör
Jag tror inte på nånting jag läser
Jag tror jag aldrig någon gång har trott på att tro

jag vill ha en färsprakande, fin och jätteglad blogg. ändå skriver jag bara när jag typ mår röv. när jag väl är lycklig orkar jag aldrig skriva, det är sorgligt. sen läser ju bara folk när dem vet att jag mår dåligt med, vad jag märkt. skall strax till jobbet, orkar egentligen inte, vill bara lägga mig och sova nu på en gång. min tatuering börjar läka med så det kliar röv på axeln. lyssnar på velvet underground, för jag älskar pale blue eyes. eller, egentligen det mesta, iaf där lou reed sjunger, står inte ut med nico ibland. dagens i-lands problem of course. ska till uddevalla ikväll och typ sova och sen dra hem. kommer vara död efter bajsjobbet. vill inte vill inte vill inte, men jag måste ha pengar.

nu orkar jag inte knappra längre, kommer ingen vart. tjing!